Han var 35 år när det hände. På en liten skogsstig cyklade han omkull och bröt nacken. John vaknade upp i en sjuksäng, förlamad från bålen och nedåt. Ett stillasittande liv i rullstol var den enda framtid som läkarna kunde staka ut för honom.
Med en vilja av stål som drivkraft trotsade han läkarnas dom och började en lång, mödosam väg tillbaka. Idag, sex år efter olyckan, driver han ett eget företag, med både gräsklippning, snöröjning och skogsavverkning på dagsschemat.
– Om läkarna som tog hand om mig första tiden på sjukhuset såg mig idag skulle de nog inte tro sina ögon, ler John där han sitter i sin nyinköpa Isekitraktor. De sa att jag i bästa fall skulle kunna åka omkring i en elektrisk permobil. Då kunde jag knappt sitta upprätt ens i en vanlig rullstol.
Före olyckan hade John varit vältränad. Med kondition som en häst efter många mil på sin mountainbike. Han hade jobbat som reparatör och den uppövade styrkan i händerna satt kvar. Det blev räddningen.
Nya grepp
– Jag märkte att jag kunde hitta nya grepp för händerna, ju mer jag tränade, berättar han. Kroppen anpassar sig efter uppgiften, ungefär som att vänja sig vid att gå i ett par nedslitna tofflor.
Gå skulle han aldrig mer kunna göra. Men med handkraft kan man ersätta en hel del av det man normalt använder benen till. Med enbart händerna till hjälp förflyttar sig John häpnadsväckande snabbt och skickligt från rullstolen till traktorns förarsäte.
– Bakom ratten fungerar jag som vilken annan kommunalarbetare som helst, ler John. De behöver ju inte heller gå ur hytten medan de plogar snö, sandar, sopar eller klipper gräs!
Enda skillnaden är att John gasar och bromsar med ena handen, medan den andra styr. Spakarna till fotpedalernas hydrostat har han tillverkat själv.
– Jag ska fixa en joystick, så blir det ännu enklare, säger han.
Kunderna märker ingen skillnad på det jobb som John utför, jämfört med andra entreprenörer. Tvärtom. I vintras gick hans telefon varm när snöstormen slog till och begravde gatorna i meterhöga drivor.
– Jag körde snö och sandade gångar nästan dygnet runt ett tag, fortsätter John. Det blev beviset för att jag klarar av att jobba mer än 25 procent som läkarna motvilligt gick med på. Nu kör jag minst 75 procent! Hur skulle det annars gå att driva ett företag?
Aldrig mer klagan
Att ha ett arbete, en uppgift att fylla, betyder så oerhört mycket. Det insåg John först när han satt hemma i sin rullstol, hjälplös och isolerad medan frun var på jobbet och ungarna i skolan.
– Den sociala biten, att få träffa folk och att känna sig nyttig, är väldigt viktig, säger han. Förr kunde jag klaga och knota över att behöva stiga upp och gå till jobbet. Det ska aldrig ske mer!
Den första tiden efter sjukhusvistelsen började John jobba lite med snickeri i sitt garage. Så fick han för sig att modifiera sin gamla Partner åkgräsklippare så att han skulle kunna köra den. Det fungerade riktigt bra, tyckte både han och grannarna. Kunde han inte klippa hos dem också? Och på det gemensamma grönområdet?
Ryktet om Johns skicklighet vid spakarna spred sig med djungeltelegrafen. Både kommunen och fler privata fastighetsägare hörde av sig. Vid det laget hade John bytt Partnern mot en Husqvarna Rider. I maj förra året startade han sin firma, JSJ Markservice, och köpte då en Iseki 33 hk traktor, med plogblad och sandaggregat från Fjärås. I dagarna kompletteras arsenalen med Bemab G1 sopmaskin. Redskapsbyten, påfyllning av sand och tankning klarar han helt på egen hand!
Röjer sly i skogen
Som om inte detta var nog har han också skaffat sig en fyrhjuling med kranvagn på släp. Med den kan han röja upp sly i skogen. På fritiden jobbar han med träslöjd i verkstaden, som han flyttat till sedan garaget blev för trångt.
– Man måste ju skaffa jobb året runt. Närmast siktar jag på att anställa en till i firman säger han och klättrar vig som en akrobat ner ur sin traktor.
©Sagax Media AB/GrönyteKontakt